tisdag 30 juli 2013

C måste bli historia, för gott

C och jag hördes ju dagen efter, på söndagen efter att vi hade setts ute.

Sen på måndagen så messade han mig, jag svarade och ställde en fråga, inget svar.
Jag skickade en till fråga lite senare, inget svar.

Det gick en hel vecka.

Jag blev besviken, jag tänkte på att det är såhär han ofta får mig att känna.

Han är inte elak och han gör säkert inte sånthär av elakhet, men jag hamnar i kläm.

Så åter igen så påminde jag mig själv.

Besvikelse är ju inge bra att hänga sig kvar vid.
Jag vet ju att jag inte kan få något av honom.

Han hörde tillslut av sig, en vecka senare, på min födelsedag både via sms och samtal.
Grattade mig.

Sen hörde han av sig dagen efter oxå.

Sa att vi kunde väl ses nåt så kunde han få bjuda på en fika eller middag ute.

Jag sa ja först.

Sen pratade vi vidare.

Det visade sig att han hade träffat en tjej från en dejtsida.

Han säger att han är med där för att skaffa vänner.
Det är svårt att träffa nya vänner i dagens läge och att hitta rätt forum.

Tjejen han hade träffat var oxå ute efter vänner.

Visst, den neutrala sidan av mig förstår, men min sida med känslor sa till honom:

"Det känns lite hårt att du tog kontakt med en tjej på en dejtsida och träffade henne.
Då har du verkligen inga känslor för mig för annars tror inte jag att du hade gått ut på dina dejtsidor."

Han svarade:

"Men jag tycker ju om dig som person, men visst...du kanske har rätt...men jag vill inte ha någon relation nu, jag vill vara själv."

Jag:

"Jo, men då MÅSTE jag klippa till en viss del. Jag vet att jag har sagt det förut men nu är det verligen så. Vi kan inte ses på ett tag, du får väl ringa om du vill men vi kan inte ses just nu.
Allt måste lägga sig. Om vi ses, som vi gjorde då vi var ute, så kan vi inte hålla om varandra och så.
Vänner gör inte så."

Så, jag vill verkligen hålla fast vid detta!

Jag kanske töjer på vissa saker i bland men ju mer som händer dessto mer bestämd blir jag.
I bland tar det lite tid...

Alltid lättare att vara rak

Jag träffade ju bartenernd igen då jag var ute sist.

Jag är rak av mig, inte alltid direkt, kan avvakta lite sen frågar jag.

Jag skrev till honom på fb:

"Hej du. Lättare med raka puckar. Jag är nyfiken på dig o skulle gärna vilja träffa dig på en promenad el nåt. Jag vet inte riktigt vad du tycker och vill... Jag har tolkat d hittills lite som att du inte är så intresserad. Rätt eller fel?



söndag 28 juli 2013

Finklädd dagen till ära

I går var det min födelsedag!! :)

fredag 26 juli 2013

Min sista dag på jobbet!

I dag på väg till jobbet så spred sig en glädje känsla i bröstet på mig...

Det är min sista dag! :)

Födelsedag del 2

Jag kan inte hjälpa att bli besviken, hur mycket jag än anstränger mig så infinner sig känslan ändå.

Hur mycket jag än försöker intala mig att folk har anledningar så känner jag ändå besvikelse.

Men....känslan går över ganska fort, men just då jag får besked av folk, blir jag besviken.

I dag hoppade 3 stycken av.

Jag hade bjudit över 30 personer och nu återstår 5 stycken.

Ja, ja...

onsdag 24 juli 2013

Stulen identitet

En sak är ganska läskig.

Ens personnummer i fel händer.

Man kan göra mycket med någons personnummer.

Jag ringde tex de som registrerar hundar i Sverige för att kolla att min adress fortfarande stämde.

De frågade bara efter mitt personnummer.

Sen kunde man säga till om sin adress skulle ändras eller sitt telenr.

Jag minns för flera, flera år sedan, då ringde jag comhem för att jag skulle skaffa det då.

De sa att det redan fanns ett abonnemang med mitt personnummer, men det stod på en kille som bodde nån helt annanstans.

Jag bad om hans namn och då visade det sig att det var ett gammalt ex, och då snackar vi flera år gammalt....

Hm.....

tisdag 23 juli 2013

Min födelsedag

Lustigt...

De som kommer och firar min födelsedag med mig är inte mina närmsta vänner.
Jo, två av dem är.

Är det nu man ser vilka som verkligen tycker att jag betyder nåt för dem?

Betyder det då att de som kommer faktiskt tycker bra om mig och VILL fira min dag?

Kanske är de som kommer, personer som jag borde komma närmare....

Bara en iakttagelse...för så här är det varje år....

De personer jag "tror" att jag står närmast är de som inte kommer på min födelsedag....

MEN, kanske är det såhär oxå, att de själva inte tycker att födelsedagar är nåt att fira.
Så då värdesätter de inte min födelsedag eftersom de inte värderar sin egen speciellt högt.

En tanke jag haft....

Ska man säga till då eg att det betyder mycket för mig att de kommer?
Ja, det kanske jag ska börja göra.

måndag 22 juli 2013

Sista veckan på jobbet

Sista veckan på jobbet.

Känns jäkligt bra!

Dock har fler här sagt att det är tråkigt att jag slutar.

De gillar verkligen mig och många säger att jag har varit arbetsvillig. :)

De ska tydligen fira av mig oxå, det blir avslutningsfika i veckan. :)

Jag har bara varit här i 1 1/2 år.
Det känns bra att jag har gjort avtryck och att de är nöjda med mitt jobb. :)

söndag 21 juli 2013

Killen i baren, G

Då jag kom till mitt stammisställe i går så hamnade jag tillslut i närheten av baren där killen jobbar, G.

Jag tittade dit och han såg mig.
Han sken upp och gick fram mot mig, lyfte på luckan som avgränsar baren, och kom ut och gav mig en kram.

Sen stod han och pratade med mig en bra stund.
Jag såg att det blev mer och mer folk men han fortsatte att prata med mig.
Hans kollega fick ta beställningar.
Jag kände mig lite stressad över det. :)

Till slut så kastade hans kollega en kapsyl på honom och log.

Han sa då:

"Jag bör nog jobba lite."

Han bjöd mig på juice och jag gick.

Då jag gick hem så sa jag aldrig hej då.
Jag är ju lite osäker på varför vi har kontakt.

Jag skrev på fb när jag kom hem ist:

"Jag sa aldrig hej då, så jag säger godnatt ist."

I morse såg jag att han hade svarat:

"Detsamma. :)"

Kvällen med C

Jag var ute i går med en massa vänner.
Först var vi på en stor utebar.

Sen splittrades folk och jag och två till åkte till mitt stammisställe.

C, var där tillsammans med en vän till mig, som jag hade träffat C igenom första gången.

Då vi anslöt oss till C och de andra så sprack allt jag har sagt tidigare.
Jag kan ju inte förneka att jag tycker om honom. :)

Vi kramades länge, vi har ju inte setts på ett par veckor och knappt pratat.

Det var två tjejer med i deras sällskap som hade fått i sig en del alkohol...
De tjoade och höll på.
Den ena tjejen lyfte helt plötsligt upp C,s tröja sen började hon att dra i honom och ville att han skulle dansa med henne.

Han försökte avvärja sig men till slut så pekade han på mig och sa:

"Det där är min tjej."

Hon tittade på mig och sa till C, "Men jag vill ju bara dansa med dig."

C lutade sig fram emot mig och strök mig över kinden och pussade mig på munnen.

Sen lät tjejen honom vara i fred.

Han satte sig bredvid mig och vi pratade.

En stund senare så kom tjejen fram till mig och sa:

"Alltså jag ber om ursäkt...jag menade inget...ok?"

Jag känner mig lite förvirrad ang C, på söndagen så tänkte jag på honom direkt då jag vaknade och ville träffa honom.

Vi hördes av telefon och efteråt så kände jag att jag kanske inte har så starka känslor för honom ändå.

Hm....

fredag 19 juli 2013

Läget me C

Jag och C smsar i bland och har pratat kort i telefon en gång.
Det känns helt ok faktiskt.

Jag känner inga känslor för honom på det sättet längre.

Killen från baren på fb.

Killen från baren fick ju mitt nummer i lördags.

I tisdags så kollade jag på fb, och hittade honom genom en restaurang person.

Jag satt på facebook och var nyfiken. :)

Vem är inte det, alla har vi någon gång kollat in personers bilder eller letat efter ex eller andra människor för att se hur deras liv är nu, ren nyfikenhet helt enkelt.

Jag chansade och skickade en vänfråga.

Han svarade på den på onsdagen och skrev direkt.

"Hej, så du hittade mig på fb? :) Allt bra?"

Vi har växlat några ord bara och han ställer inte så mycket frågor till mig.

Jag föreslog häromdagen atthan kunde ringa mig och vi kunde prata ist.
Men han svarade inte då på flera timmar, han skrev sen att vi får ta det en annan dag.

Så...tveksamt om jag tror nåt om detta....

onsdag 17 juli 2013

Ledighet och mat

Barkillen har inte hört av sig än.
 
Jag är ledig några dagar från vaktmästeriet men jobbar då ist på mitt extra jobb.
Det har varit lite jobbigt att inte kunna vara helt ledig...
 
Nu har jag ordnat så att jag är ledig en hel vecka!
Lördag till lördag.
Jag har några dagars semester att ta ut så det blir sista veckan innan skolan börjar.
 
SÅ skönt!!!  :)

I går så hade jag planer på att ta en skogspromenad med en kompis och hennes hund, men efter missförståelser så blev det inställt. :)

Sen skulle jag träffa två vänner och grilla men den ena hörde ej av sig.
Jag fick en impulsiv tanke, att bjuda grannen på middag.
Ute, på baksidan av huset.

Det visade sig att den personen hade glömt mobilen hemma och ville grilla, men då hade jag redan bokat om. :)

Grannen sa ja, och sen frågade vi en till granne som hon i sin tur brukar ha kontakt med.

Jag har börjat umgås mycket med min granne och jag trivs med henne.
Vi är ganska lika. :)

Så jag marinerade kyckling, sötpotatis, morötter, palsternacka, tomat, rödlök, aubergin och vitlöksklyftor. Sen körde jag allt i ugnen.
Gott!


söndag 14 juli 2013

Barkillen

I går kväll var jag ute på mitt stammisställe.

Jag och min kompis gick runt på stället.
De har flera våningar och flera barer.

Då vi kom högst upp och stod och tittade på ett liveband så vände jag på huvudet och fastnade med blicken i baren.

En av barkillarna tittade på mig och mimade pga musiken:

"Hej, allt bra?"

Min kompis frågade vem den söta killen var.
Jag vet inte, alltså han jobbar här och förra gången jag var här så frågade han oxå hur jag mådde.

Förra gången det hände så blev jag förvånad och tänkte,
"Frågade han mig? Jag känner ju inte honom."

Jag har sett honom ett par ggr tidigare såklart och har i bland handlat av honom.
Har alltid tyckt att han var söt.

Dock så brukar jag aldrig ragga på killar som jobbar i bar.

Jag som inte vill ha fördomar har dock vissa här i livet ändå...
Som tex om barkillar.
Att de raggar hejvilt och är oseriösa.

Jag vet...man ska ju inte dra alla över en kant.

Klockan började bli sent och min kompis och jag skulle köpa en till annanas juice. (mums)
Jag gick själv och kom på att jag kan gå till baren högst upp.

Trots allt så undrade jag lite varför den där barkillen hade små pratat med mig.

Kanske var det för att han är trevlig mot alla gäster, kanske för att jag är stammis.
Vad vet jag...Men jag ville inte undra.

Så jag gick upp dit, beställde en juice av honom och då jag skulle betala så sa han, nej.
Jag fick den gratis.

Jag tänkte att nu får jag faktsikt fråga....

Lappen till låskillen häromveckan hade gjort mig lite modigare. :)

Då barkillen tittade på mig nästa gång så vinkade jag honom till mig.
Jag lutade mig fram och sa med den höga musiken runt oss:

"Är du singel?"
"Ja." sa han och nickade flera ggr.

Jag tänkte snabbt, Vad fan säger man nu? Vill du ta en fika med mig?
Vill du gå på date med mig?

Det var fullt med folk i baren som ville beställa så jag bara sa något snabbt.

"Vill du träffa mig?"

Han sa ja och nickade.

"Eh... hur gör vi då....ska jag skriva mitt nr på en lapp?" sa jag.

Han tog ett kvitto och en penna som låg på disken och gav mig.

Jag skrev mitt namn och telnr.

Jag vek i hop det till en liten fyrkant....
Han tog en beställning av någon bredvid mig.
Han tittade på mig och jag gav honom lappen och pennan, lite i smyg, lite diskret.
Lappen var ju så liten :)

Då han tog emot den så nuddade våra händer varandra och vi höll kvar så i några sekundrar och tittade varandra i ögonen och log.

Sen åkte jag hem.

I dag då jag vaknade så slog det mig, han har ju faktiskt bjudit mig på kaffe eller juice förut...



fredag 12 juli 2013

Facebook avundsjuka

Jag anser ju nuförtiden, (tänk att jag kan säga detta nu) :) att jag har en bra självkänsla, är trygg i mig själv, vet vad jag vill och är väldigt tacksam för det jag har i livet.

Bara en sådan sak att jag har en bil och att jag kan köra den, jag kan köra den, fantastiskt!

Att jag har en egen lägenhet, som är bara min, jag kan duscha hur länge jag vill, strunta i disken, fylla mitt kylskåp med vad jag vill, att jag har rinnande vatten i kranen, att jag har tak ovanför huvudet då det är kallt.

Jag har verkligen tänkt på detta, och mycket mer, på senaste tiden och verkligen känt tacksamhet.

Därför blir jag lite förvånad över mig själv när jag upptäckte att jag hade dessa känslor som jag ska berätta om....

De handlar om facebook.

För flera månader sedan så sa de på radion att facebook skapar avundsjuka och att folk får dålig självkänsla och känner sig misslyckade.

Jag höll inte med, för jag tyckte att det var kul för andras skull, jag kunde glädjas åt andra.

Vad jag menar?

Jo, folk lägger ut bilder på sin solsemester i ett annat land, de lägger ut bilder på sina små barn, de lägger ut bilder på sin kärlekspartner, de lägger ut bilder på sitt hus och sin fina utsikt från huset, de lägger ut bilder på hur de grillar på sin altan som dessutom har pool.

De skriver saker såsom, "Jag och min man."  "Jag har förlovat mig."
"Jag är gravid." "Äntligen har vi kommit till detta land och sitter i solnedgången och äter god mat." "Jag fick dessa blommor av min partner i dag." osv..osv...osv...

Jag brukade glädjas åt folk, jämt, jag blev genuint glad för andras skull, säkert!

Men så började det sakta att krypa på mig...

Måndag: Jag kollar facebook... "åh, nu badar vi i havet och njuter av solen."
Tisdag: Jag kollar facebook.... "Nu är äntligen poolen klar hos oss."
Onsdag: Jag kollar facebook.... "I dag ska vi grilla igen på vår fina altan i vårat fina hus."
Torsdag... Ja, ni fattar.... ;)

Tillslut så fick jag nog en dag!

Jag matas av detta VARJE dag jag går ut på facebook.
Varje dag!

Ja, jag känner en viss avundsjuka, jag trodde inte att jag skulle känna så...
men det gör jag nu.

Är det för att andra har allt jag drömmer om?

Att det tar sån JÄVLA tid att få till nåt i mitt liv med en karl? :)

Tänk.... i en annan del av världen eller en annan del av Stockholm så sitter någon just nu och avundas att vissa har ett hem, (även om det skulle vara en etta.) ett eget krypin, ett arbete, rinnande vatten, en dörr att stänga om sig, element som håller en varm.

Hm....

Inte vet jag, men jag trodde inte att jag skulle hamna där, bland avundsjuka, för jag funkar ju inte så...
Men sakta kom det krypandes för varje dag som gick......


Ljus framtid som elektriker ;)

Jag frågade ju några killar förut vid mitt jobb om de jobbade för den där elfirman som de stod vid.

Det gjorde de.

Jag sa till dem att jag har sökt en utb som elektriker och frågade om man då skulle söka praktik hos dem när det var dax.

Ja det skulle jag, det behövdes mer tjejer i branschen.

Jag berättade för dem för ca 2 veckor sedan att jag nu visste att jag hade kommit in på utbildningen.

I går så stoppade en tjej mig.
Hon jobbar på området där jag jobbar som fastighetsskötare.

"Nu har jag pratat med en elfirma här som jag jämt brukar käka lunch med.
Jag berättade om dig och att du kommer behöva praktikplats sen.
Killarna på elfirman hade skrikit i kör att de ville ha dig dit."

"Jag sa att du var söt oxå." sa hon.

Hahahhahaha

"Oj vad snällt av dig att tänka på mig...." sa jag.

"Ja, man ska ju ställa upp på varandra." sa hon.

Vad gulligt! :)

Killen från butiken hörde av sig

Killen från butiken hörde av sig samma kväll som han hade fått lappen, på sms.

"Hej, nej jag är ju inte det.... Med det var charmigt att du kom fram till mig. :)/J"

Jag svarade:

"Det var jätte pinsamt och jag kände mig dum. :) Måste säga att du ser jäkligt bra ut."

Han skrev:

"Nej det var inte dumt alls, var riktigt charmigt :) Du ser jäkligt bra ut du med. ;)"

onsdag 10 juli 2013

Friskt vågat, hälften vunnet ;)

En dag så hämtade jag upp min kompis mamma, hon bor i närheten av mig, vi skulle möta upp min kompis efter att jag hade hämtat hennes mamma.

När vi satt i bilen utanför hennes hus så tittade jag in i en liten butik som låg i samma hus.
Helt plötsligt så såg jag en jätte söt kille.

Jag och killen fick ögonkontakt flera ggr.

"Va?! Vem är det där?" frågade jag.

"Det är sonen, han jobbar där oxå."

"Va...oj...vet du om han är singel? För annars går jag direkt in dit." sa jag leendes.

"Jag har sett honom med en tjej." sa hon.

Jaha...

Veckorna gick.

I går stannade jag till på samma gata, som butiken ligger på, för att posta brev åt jobbet.
Den brevlådan använder jag ofta.

Då jag korsade gatan på väg mot brevlådan så såg jag att killen från butiken kom gåendes.

Herregud det är ju han! tänkte jag.

Vi fick ögonkontakt ett par ggr.

Jag började att lägga i breven i lådan och då jag var klar och vände mig om så klev han precis upp på trottoaren, en halv meter i från, mitt emot mig.

Jag log...
Han log tillbaka...

När jag kom hem så kunde jag inte släppa det där....
Något måste jag ju göra, vem vet, han kanske är singel?

I jobbet så åker jag just den vägen ett par ggr varje dag.

Varje gång jag åkte förbi där i dag så var det släckt i butiken.

Lite senare åkte jag hem på lunch och då jag skulle åka tillbaka till jobbet så tänkte jag:
"Ska jag inte ta en liiiten omväg förbi butiken...."
Så jag gjorde det.

När jag kom dit så såg jag att det var tänt!

Jag svängde in på en liten gata bredvid och ställde mig mittemot butiken på andra sidan av den lilla vägen.

Genast började tankarna rusa.

"Tänk om han inte är där? Tänk om han är i ett annat rum och inte kommer fram så att jag kan se honom på en timme? Jag kan ju inte sitta här i evigheter, det känns ju knäppt, vilken stalker!"

"Men tänk om jag åker härifrån och han kommer fram om några minuter?
Vad jag kommer att ångra mig för att jag inte gjorde nåt."

Jag började fundera på vad jag skulle göra...gå in i butiken?
Nä..det kunde ju vara någon annan där och då är det pinsamt.
"Eh..hej..jag söker en kille som jobbar här, fast jag vet inte vad han heter."
Nä, det var för pinsamt.

JA! Jag skriver en lapp med mitt telefonnummer.
Den kan jag ge honom.
Då slipper jag prata och skämmas.

Jag hittade en papperslapp i väskan som det stod skrivet på ena sidan på.
Jag vände på lappen...."vad ska jag skriva då?"....

Jag började med "hej"...sen då?

Jag strök under "Hej"...

"Vafan... inte kan jag väl skriva, "hej", det låter ju jätte töntigt."

Jag såg helt plötsligt en annan person i butiken och kände mig stressad.
Fan, skriv nåt nu! tänkte jag.

"Är du singel?
Rebecca 07.........."

Jag vek i hop lappen och tittade in igen, där var han!
Mitt hjärta började att rusa!
Fan vad pinsamt!

Helt plötsligt så tittade han åt mitt håll, "Fan!" tänkte jag, han tittade flera ggr.
Han har sett att jag står här.
Undrade säkert varför jag stod där.
Han kan ju inte ha sett att det var jag.

"När han går ut till sin bil, då går jag ut och ger honom lappen." Bestämde jag.

Det ösregnade.

Han gick ut till sin bil som stod utanför butiken.

"NU!!"

Nej, fan!!! Jag vågade inte.

Han gick in i butiken igen.

Jag tänkte på hur dum jag kände mig som satt där och ännu dummare jag skulle känna mig om jag INTE gick fram.

Nästa gång han gick ut till bilen så reagerade jag.

Nu eller aldrig!

Som sekunden innan man drar bort ett plåster, eller ska hoppa i sjön eller så...
Man tänker snabbt, NU! och så gör man.
Precis så var det. :)

Han stannade upp och tittade på mig då jag gick fram till honom i ösregnet.

"Hej." sa jag

"Hej." sa han

Jag sträckte fram lappen utan att säga något.

Han sa: "Tack så mycket."

Jag vände mig om och små sprang tillbaka mot bilen och gasade fort därifrån!

AAAHHH vad pinsamt!!! hahhahaha

Varför sa jag bara, hej? inget mer...
Hahhahahahah
Jag döööör, så pinsamt!!
hahhahaha

Fast det känns jäkligt bra oxå, att jag vågade! :)
Nu återstår bara att se om han ringer. :)

måndag 8 juli 2013

Dålig dag och tankar på C

I går var jag på en kompis landställe.
Det var underbart!

Låg på en brygga och solade.

Hunden mådde bra i vattenbrynet. :)
Fick bära ut honom lite för att han skulle simma och svalka ner sig.
Det gör han inte själv, han nöjer sig med att blöta tassarna. :)



Jag var jätte trött då jag kom hem och tänkte komma i säng tidigt.
Men så blev det inte.. jag somnade väl vid 23.00.

Vaknade flera ggr under natten och kände en obehaglig pirrande känsla i magtrakten, mellangärdet.
Eller var det en gång?
Diffust...

Jag vaknade av klockan och var jätte, jätte trött.....

Hela dagen i dag var jag låg, tyst, tom på energi....
Orkeslös, kroppen var inte med.

Helt plötsligt, från ingenstans, i eftermiddags, så kom jag att tänka på C.
Mycket....
Jag kände verkligen att jag saknade honom.

Jag tänkte nästan ringa honom...
Försökte hitta ursäkter för mig själv för att ringa honom....

Sen försökte jag att hitta dåliga saker med honom, för att visa mig själv att han inte var nåt för mig.

Sen tänkte jag ringa honom igen...

Tillslut så ringde jag en kompis istället och det första jag sa var:

"Fan!!! Varför vill jag ringa till C, varför tänker jag på honom nu?!"

Då han åkte på semester för snart en vecka sedan, så har det varit helt ok, vi har inte hörts och det har varit bra för att komma över honom.

Men i dag fick jag ett litet återfall.

Men...det går väl över helt om ett tag....

A frog to a prince!

Jag blev lämnad av en kille 2010 som jag trodde att jag skulle gifta mig och få barn med.
Vi hade flyttat till hus och hann bo där i tre månader innan han stack.

Han pratade om barn en vecka innan han avslutade allt så jag blev verkligen överraskad.

I vilket fall som helst, en gammal vän, läste min blogg då, om min dåvarande smärta.
Så hon skickade mig ett litet paket.... :)

I paketet så var det en groda. (inte riktig) :)

"A frog to a prince" hette kartongen den var i.

Det var en rolig present så jag sparade den och den glömdes bort.

Helt plötsligt, i går, så kom jag att tänka på den.
Jag tittade i lådan och där låg den.

Jag har hunnit flytta och det har gått 3 år sedan jag fick paketet.

Så jag tog fram grodan, kände att jag var redo för förvandlingen. :)

 
 
Så jag fyllde på vatten i burken som grodan satt i.


Och ställde den på nattduksbordet. I morse såg det ut såhär: :)


I dag när jag kom hem från jobbet, såg det ut såhär: :)

Förvandlingen har börjat! :) hahahaha

lördag 6 juli 2013

Hemma fix

Jag vill fixa saker hemma, så i dag var jag på ikea.

Jag köpte magnet för knivarna.

Förut hade jag en sådanhär.
Nu blev det såhär istället i den hörnan knivarna stod.


Sen har jag haft micron på bänken.

Men det är inge snyggt...så jag gömde den istället :)

Nu ser det bättre ut på bänken. :)

Sen köpte jag oxå trälasyr och ska måla min sänggavel och sängborden.
Köpte även knoppar till hallens garderober.

torsdag 4 juli 2013

C, C2, S och såvidare...

Efter att jag hade skrivit kort med C2 på facebook i lördags natt, så har vi inte hörts. Det var 4 dagar sedan, snart 5.

S, som jag träffade i ute i lördags, han som var 27 år, vi har hörts ett par ggr.
Dagen efter så ringde han mig tre ggr.

Sen har det blivit mer glest.
Jag kan ärligt säga att jag inte har ringt honom, bara korta mess.

Han pratar bara om sitt jobb, han är ordningsvakt, visserligen har vi ett samtalsämne då, men han frågar inget om mig.

Sen känner jag att vi nog inte är på samma plan, även då han sa att han var det, så är det nog inte alls så, om man ser till hur han pratar.

C, ja... En gång för några veckor sedan så pratade vi i telefon, det visade sig att båda var ute och åkte bil och var på samma ställe, så vi stannade för att hälsa på varandra.
Nu hände samma sak igen.

Häromdagen, då jag körde två bekanta till Skavsta, så ringde C.

"Hörde du inte hur jag tutade på dig?"

?????

"Ja, jag körde förbi dig nyss." sa han

"Hur fan kunde du göra det, jag är ju nästan i Nyköping?"

"Ja, jag vet, jag är på väg till Göteborg."

Han var på väg till sin semester.

Lustigt det där... När jag har bestämmt mig för att lägga honom på hyllan så dyker han upp sådär...

Jag fick kontakt med en kille på en dejtsida häromdagen, vi började prata lite i går men ganska snabbt fick jag en dålig känsla.
Jag vet inte vad det var....
I morse då jag vaknade så kände jag det starkt, att jag har något emot detta, känner att jag inte vill prata mer med honom.

Min magkänsla säger ifrån.

tisdag 2 juli 2013

Kom hem nu!

I går var jag väldigt låg.

Jag kände jätte starkt att jag saknade kärlek i mitt liv, av en man.

Jag vakande upp ensam, var ledig, och ingen undrade vad jag gjorde, hur jag mådde, osv.

Jag saknade verkligen att dela min vardag med någon...

Jag är 38 år och jag har inte ens börjat ett seriöst förhållande med någon som leder vidare till familj mm.

En del har sagt till mig att jag alltid kan åka till Danmark och skaffa barn på det sättet.
Men jag vill inte ha barn för barns skull.

Jag vill ha en familj, någon att vara kär i, som är kär i mig, någon som vill ha ett liv med mig och bli gammal med mig.

Jag har träffat killar som tycker att jag är så fantastisk som person, aldrig har de mött någon som är så jordnära, intelligent och ärlig.

Men sen då?
De vill ju inte ha hela mig...

Jag har väl träffat på fel....

Häromdagen så fick jag svettningar och min kompis sa att det var klimakteriet.
Även om det var på skoj så fick jag en liten panik känsla.
Jag har ju inte hunnit få barn än!!

I dag känns det lite bättre men fortfarande lite tungt.

Jag längtar så innerligt efter min man....
Kan han inte bara komma hem nu?