Han ringde mig i går igen.
Han visste inte vad han ville.
Han ville bara höra min röst sa han.
På morgonen hade han gått ut på altanen och tittat på trädgården och sett allt jag har gjort.
Då blev han ledsen sa han.
Han kände sig så deppig så att han inte gick till jobbet.
(Jag har inte jobbat den här veckan. Var för tungt mentalt.)
Vi pratade en stund, lite om förhållandet som var och lite annat.
Jag sa att jag inte vill ha någon kontakt med honom om han bara ringer för att han ser mig som en vän.
Jag är inte där nu.
Men om han ringer för att han känner saknad och att han känner sig förvirrad och inte vet vad som är rätt, då är det en annan sak.
Han sa att han ringde pga det sistnämnda.
Nu har han åkt utomlands över helgen och från och med nästa vecka så kommer vi inte att arbeta i hop. Han blev flyttad. Inte eget val.
Det är skönt för mig, att få distans.
Just nu är det bara ett virrvarr av alla känslor.
När han ringde så kände jag att jag kunde tänka mig att börja om med honom.
Börja dejta och se.
Samtidigt så vet jag inte hur det skulle kunna förändra något.
Det skulle vara om han insåg saker och ändrade sig.
Annars tror jag inte att jag kommer att bli lycklig med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar