måndag 9 oktober 2017

J velar och velar

J ringde och sa att han kände sig ensam och saknade mig.

Suck....

Han sa att han vill att det är slut men han kan tydligen inte släppa mig.

Han känner sig osäker och velig angående det mesta i livet just nu.

Han låter allmänt förvirrad ang. oss.

Jag sa:

Att han inte kan hålla på och vela fram och tillbaka.

Han har gjort slut och får då stå fast vid det.
Det innebär att vi inte hörs.

Vill han att vi börjar dejta och känna efter hur det känns, då får han säga det.

Han kan inte hålla på och störa mig.

Hur fan ska jag kunna gå vidare och släppa honom ur tanken helt?

Han förstod och sa förlåt.

Vad det nu betyder, suck.

Jag känner att jag orkar inte prata eller skriva nåt mer om J på ett tag.

Radioskugga.......

lördag 7 oktober 2017

I dag känner jag ilska

Jag känner mig så jäkla arg i dag.

Hur fan kan man vela sådär fram och tillbaka som han gjort?
Hur i helvete kan man inte prata om det, ta en andningspaus, eller något istället för att bara göra slut??

Jag ringde honom i torsdags och sa bestämt:
"Jag vill klippa alla band till dig så jag vill att du kommer hit med resten av mina saker."

Det var bara typ 5 prylar.

Han reagerade men kom ändå hit i fredags.

Vad hände?
Jo, han var här i 3 timmar, satt nära, hade handen på mitt ben, frågade om andra killar, osv.

Jag blev förvirrad, som han gjort mig förut flera ggr.

Dagen efter så ringde jag faktiskt honom.
Jag frågade:

"Hur kändes det i går?"

Han var inte tydlig så jag bad om att få ett mer uttömmande svar.
Han sa:

"Jo. men jag känner mig helt klar med dig och det är typ på kompisnivå."

Jag sa då: "Ok, men ena dagen säger du såhär och andra dagen säger du på ett annat sätt. Du verkade vilja vara nära i går."

"Ja, men det kändes hemma. Jag vill att det är slut men det är klart att jag är osäker."

Jag blev less och sa:
"Ja ja, då vet jag. du får ha det så bra i livet."
Han skrattade och frågade varför jag sa så.

"Ja, men så är det ju, vi kommer inte att höras nåt mer."

Sen så avslutade vi samtalet.

Jag känner mig klar med honom.
Jag gör faktiskt det.

Men jag tror på nåt sätt att jag behövde att han bekräftade vad jag ville av det hela.
Att jag liksom blev styrkt i mitt beslut.

Han gav mig säkert en biljett från förhållandet genom att göra slut.

Har länge känt att jag borde avsluta det.

Men, man vill ju pröva allt innan man ger upp.

Men tydligen inte han.
Att han inte pratade med mig!

Det gör mig arg, i dag är jag arg!

Hur kan han, efter all tid i hop, seriöst förhållande, involverad i familjer, mm, och så bara göra slut??!

Bara sådär!

Nä fy fan!

Jag är inte bitter för att jag har lagt 2 år på detta.
Jag är inte ledsen för allt jag har gjort för honom.

För jag är sådan som person och jag vill att någon gör detsamma för mig.

Jag förstår ju såhär i efterhand att vissa saker hade jag kunnat låta bli att göra.
Istället sagt att: "Fixa bort dessa saker, så är jag hos mig så länge, sen kan jag komma dit."

Men i det stora hela så ångrar jag inte saker.

Men..... i dag är jag arg på honom!

måndag 2 oktober 2017

Virrvar av tankar och känslor

J ringde dagen efter och bad om ursäkt.

Han sa att det var för mycket känslor att hantera i fredags.

Jag var kort i ton och samtalet avslutades ganska snabbt.

Jag sa till J att det var såhär han ofta gjorde i vårat förhållande.
Sårade mig på ett eller annat sätt och sen bad om ursäkt.

På lördagen så kändes det fel att sitta själv i soffan.
Jag ville ju till min familj....

Men den har jag ju inte kvar.

Fick påminna mig hela tiden att detta inte är ett vanligt bråk mellan mig och J.
Han vill faktiskt inte ha mig.

På lördagskvällen så var jag ute med några vänner.
Jag kände mig ganska osäker men ändå var jag mestadels glad.

Jag fick en del uppmärksamhet när vi var ute och jag kände mig lite förvånad men ändå glad för det.
Man får ju ganska dålig självkänsla efter en sådan här grej....

Sen var jag också på bio med en kompis.
Det var skönt att göra saker i helgen, känna att livet rullar vidare.

Men i morse fick jag ett bakslag.

Kroppen var så tung... Jag mådde inte alls bra.
Släpade mig till jobbet men det kändes inte bättre där.

Ett grått moln hängde över mig i dag...
Jag tänkte på allt negativt som J har gjort i vårt förhållande.

Sen gjorde han slut helt plötsligt.
Utan att jag eg fattar riktigt varför.

Sen så händer det som hände i fredags, att han i princip kastade ut mig.

Det är mycket känslor att sortera just nu.
Ena dagen känns det bättre och andra dagen känns det sämre.

Just nu för stunden så tänkte jag:

Det är som att jag har försvarat honom hela tiden.
Hans sämre sidor.

"Jo men han är ju en go person." Brukar jag säga.

Må så vara, men han är också en jävla skitstövel!